Begravningen är över.
Det var tung att gå dit ... jag vill inte att Inge ska vara borta för alltid.
Det var en fin och stillsam begravningscermoni.
Stämningsfull musik utvald av T, en av Inges vänner.
Dante's Prayer
Sailing
500 miles
The Rose
Up where we belong
På slutet, efter vi alla fått säga våra farväl framme vid kistan, lästes en dikt.
En mycket vacker dikt av okänd författare.
Det kommer en dag
Det kommer en dag när jag är borta.
En dag då mitt liv har tagit slut.
Så länge du minns mig är jag kvar ändå
och finns där i din närhet som förut.
Jag finns där i vågen invid stranden,
jag finns där i vårens varma vind.
Jag finns där och leder dig vid handen,
jag finns där i tåren på din kind.
Jag finns i en blommas spröda knoppar,
i fågeln som sjunger i ett träd.
Jag finns bland de fjärilar som fladdrar kring,
på åkrar med mognande säd.
Jag finns i ett regn som slår mot rutan
och i flingor av fallande snö.
Jag finns i musiken som du hör på ibland.
Så länge du minns kan jag ej dö.
Och det stämmer ju ... för Inge kommer ju alltid att finnas i våra hjärtan, tankar och minnen.
Kram och puss.
Ta hand om varandra, och glöm inte tala om att ni tycker om varandra.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar